Matilda Bäck

 

Vi arbetade med svårare banhoppning idag med bland annat 3 kombination, hinder precis längs med väggen och kortasvängar med avstånd i lite framåtläge. 

 

Vi hade ganska lång uppvärmning i trav och galopp där vi arbetade med serpentiner runt hinder för att få loss hästarna för våra hjälper och få ner dem i en lägre form samtidigt som de tog stöd på bettet. Efter det gick vi över med att hoppa hinder på volt i galopp i lätt sits. Efter det gick vi dirket på att hoppa olika små banor på låg höjd. Sedan red vi två banor på typ tävlingshöjd, men valde idag att inte hoppa med än 1m-110 cm för att allting inte var helt på plats och vill ha det innan vi höjer. På 1m-110 cm är vi helt trygga och då behöver inte jag fokusera på höjden utan bara på mig själv och Davy. 

Har i några veckors tid inte känt att vi varit i fas i huvudtaget med hoppningen, vi har inte pratat samma språk jag och Davy samt att jag helt tappat min ridning. Men efter idag så insåg jag vad som var fel, det funkar liksom inte att sitta och rida på alldeles för långa tyglar på Davy om jag ska få snurr på galoppen. Problemet har legat i  för dålig galopp vilket har resulterat i att vi inte alls har fått till avstånden. Problemet med den dåliga galoppen har haft sitt ursprung i att jag har fisridit med för långa tyglar, dåligt stöd i bettet och dåligt med ben. Lotta var på mig idag med att komma fram lite med mina axlar samt rida med kortare tyglar, och vips så började jag och Davy tala samma språk igen och mitt självförtroende kom tillbaka. Tänk att någon centimeter på tyglen kan ha sådan otrolig effekt på både min ridning och hur Davy blir. Sjukt vilka detaljer det börjar bli, roligt, men svårt!

 

Blir facinerad över hur Lotta kan läsa sina elever, idag var det verkligen som att hon läst mina tankar.(eller så måste jag sett ordentligt uppgiven ut haha) Hon peppade mig och sa att jag inte behövde vara orolig eller stressad (vilket jag har varit). Hon påminnde mig om att jag har en ung häst fortfarande, vi är i början av säsongen och jag har inte haft samma möjligheter att träna som de som har eget ridhus. Även fast jag inte vill så blir det lätt att jag jämför mig med andra ryttare och känner mig dålig för att jag inte har kommit lika långt. Men det är som Lotta säger att jag kan inte jämföra mig med någon annan, dels för att vi alla har olika förutsättningar och olika hästmaterial (olika åldrar, individer osv). Men att det i slutändan brukar lösa sig ändå om man har lite is i magen och fokuserar på sin grej. Hon är så klok, är tacksam för att jag kan träna för henne!