Tankar kring Jive
Jive växer i takt med gräset. Hon ser i dagsläget ut som en dragster med en hög bakdel, dröjer nog inte länge innan framdelen hinner ikapp. Rumpan är redan högre än Davys. Blir en stor tjej det här. Men såå otroligt snäll!
Just på grund av att hon växer så himla mycket så kommer vi ta det otroligt försiktigt med henne. I slutet av Augusti kommer hon in från betet, då kommer mycket hantering att påbörjas. Hon kommer vänjas vid sadel och träns, löshoppas lite mer och påbörja longering lite grann. Men jag kommer nog vänta fram till vintern/våren innan jag sitter på henne. Har inte bråttom, hon är förhoppningsvis min framtida svårklasshäst och kommer rida o utbilda henne mot det, inte mot championat osv..
Allt för många unga hästar pressas sönder i ung ålder för att vi ryttare inte har tålamodet att vänta. Vi sätter våra egna behov före hästarnas med att rida championat och klasser som hästarna kanske egentligen inte är redo för. Vi gör det för att vi vill. Jag kan också vara lite sån, jag vill jättegärna rida championat på unghästar, speciellt på min. Men då är jag så glad att jag har tränare som bromsar mig lite, och visar mig den större bilden. Sen finns det såklart hästar som är redo för det, de är individer och utvcklas olika fort både mentalt och fysiskt. Men det är nog värt att tänka en extra gång, speciellt om man planerar en lång karriär med sin häst vad man ska utsätta den för i den unga åldern.
Vad tänker ni kring det här? :)